Sön 15 okt 2006 19:02 (Uppdaterad Tis 17 okt 2006 09:47)

Nöje & Fest, 19 läsare totalt

19.02

okej, take a look at this: 

JAG HAR TRÄFFAT MANDO DIAO.
vi snackade med dom i en och en halv timme och det var hur kul som helst! man tänker sig liksom inte att dom ska vara så.. normala. 

det här tänker jag berätta jävligt utförligt om (och ni behöver inte läsa det men jag ska fan ta med varende detalj), för det vill jag inte glömma. men jag har ett plektrum, en signerad platta och en stulen plansch som minnen också :) 

i återkoms ;)

21.41

linnea jobbar ju för värmlands tidningar så när hon hörde att mando diao skulle spela i karlstad beslöt hon sig för att få försöka göra en itervju med dom. hon snackade med deras manager och ordnade så att det gick igenom. anna, som träffade mando i paris för snart två år sedan, skulle få följa med och hjälpa till, mycket för att se ifall de kände igen henne och så. (dom gjorde det!!) emelie, en tjej som går foto, gjorde praktik på tidningen och blev frågad ifall hon ville följa med, och det ville hon ju såklart.
men jag då? hur kom det sig att jag fick följa med?

jo, jag var ju hos anna, och skulle ju gå med henne på konserten sen på kvällen. inte gärna kunde de väl låta mig vänta utanför? njee. så jag gled in på ett bananskal och träffade mando diao utan att ha någon egentlig anledning. det är väl bra gjort? man ska välja vänner med omsorg. ;) 

vi skulle få snacka med björn och carl-johan, hade carlos the manager förklarat för linnea när de pratat i telefon. lite tråkigt tyckte jag som helst velat träffa gustaf, mennee, man tar vad man får. 
så vi mötte emelie utanför arena, klubben där de skulle spela och linnea ringde carlos för att han skulle komma och släppa in oss. vi fick gå in genom "artisternas hemliga ingång" typ och så gå nerför världens självmordstrappa innan vi kom ner till logen. vi kom in i ett rum där björn låg slängd i en soffa och pratade i mobiltelefon och tänkte "jahapp, här ska vi visst vara", men så skrek carlos bakom oss "och så går ni vänster här!" så vi svängde vänster (konstigt nog) och kom in i ett annat rum. och vilka sitter i en soffa där, om inte GUSTAF och mats? så himla sjukt kul! dom såg dock huuur bakis och schletna ut som helst så det kändes som att vi mest störde. det fanns bara tre stolar där (eftersom jag glidit in på det där hala bananskalet) så jag fick sitta mellan två fåtöljer men det gick bra. vi började snacka om frankrike, anna påminde dom om det och de sprack upp i världens leenden båda två "ja JUUUUST fan! det var ju tack vare er vi sålde ut den kvällen!" och så snackade dom lite om det. så kom carl-johan också in och satte sig och det blev ännu roligare snack. vi pratade om nedladdning, ölmagar, orientering (YES!), pappaledigheter och orcherna i sagan om ringen. enligt gustaf blir popcornen godast om man sätter in dom i frysen efter att man poppat dom för "ni vet det finns ju ingen vätska i popcorn så dom fryser inte dom blir bara kalla, det är skitgott!". intervjun blev egentligen ingen intervju, det blev mest kompissnack, och för mig som inte antecknade eller knäppte bilder var ju det allra bästa som kunnat hända, men för linnea som ville ha en vinklad artikel om nedladdning och musiken som exportvara så blev det lite tunt. speciellt när carlos kom in (efter en timme och en kvart!) och bad oss att runda av, då fick hon panik för hon hade typ inte alls kollat på sina frågor, haha :) vi slängde fram lite skivor som vi ville få signade, jag ropade på björn så vi fick med hans namn också. han var jättemysig, kom in med världens leende, fast han såg hur trött ut som helst. när gustaf höll på att skriva på min skiva bad jag honom skriva till amanda (jag vågade inte be om ett gustaf hjärta amanda), så han började skriva "till" samtidigt som han snackade jätteinsatt i nån grej som vi diskuterade just då. när han var klar med sitt utlägg så tittade han jättefrågande på mig. "har du glömt mitt namn?" frågade jag. "mm..." 
haha men sen fick jag iallafall allas namnteckningar, utom samuels som sprang omkring utanför och inte ritkigt vågade sig in till oss. efter att vi sagt hejdå till grabbarna gick vi lugnt ut därifrån, lät carlos följa oss till dörren och sa adjö till honom också. så fort han stängt dörren skrek vi typ alla i kör "VI HAR PRECIS TRÄFFAT MANDO DIAO!!!!!" och sen ägnade vi de närmaste timmarna åt att diskutera om typ allt dom och vi sagt. haha. 

sen drog vi på förfest hos en tjej i annas klass, och efter det åkte vi till arena rätt tidigt eftersom vi hört (och också informerat mando om) att det var utsålt inför konserten! så det kunde innebära, enligt vissa källor, att alla kanske inte skulle komma in! det blev världskrig när jag och johanna kissade på kyrkogården. 

sen kom vi in, vi hällde min sista öl i ett glas som vi hittade där och så lämnade vi in kläderna och placerade oss framför scenen. förbandet sög (okej, jag lyssnade inte så mycket) och sen var det feeeeeeeeeeeeeeeeeetlång paus innan mando drog igång. under den pausen höll mina lungor typ på att sprängas, för jag stod framme vid det förbannade stängslet och trycktes mot det (shitt vilket tryck det var!!). det var jättejobbigt för det kändes som att jag inte kunde uppskatta bandet heller sen när dom väl kom in bara för att jag tänkte mycket mer på hur ont det gjorde att stå där framme och på att behålla min plats från den äckliga genomsura skäggiga fulfankillen som stod brevid och var helt sjukt äckligt manisk! jag började nästan gråta därframme även om det var så himla bra. de är ett av mina bästa band, jag kan i stort sett varenda låt, de spelade för mig (bland andra)och jag UPPSKATTADE det knappt bara för att jag hade ont! sjukt! men jag har blåmärken över hela kroppen idag så det gjorde faktiskt jävligt ont.

jag fick iallafall spott och svett från gustaf och björn i håret eftersom jag stod precis under huvudmicken och så fick jag carl-johans plektrum som han slängde ut (fast han slängde ut ett tilll som var mycket finare och det fick johanna :P) 

äsch, kvällen var sådär. mando diao är värlsbra men jag uppskattade det inte och jag hatarmig själv för det. gustav norén är sjukt snygg (tusen gånger snyggare än på alla bilder och det kan jag säga med säkerhet eftersom jag halkade på det där bananskalet ;))

hejdå. och tack anna, linnea och johanna för en oförglömlig helg :)