INSPIRATION!!!

Fre 21 sep 2007 12:56 (Uppdaterad Fre 21 sep 2007 12:59)
Övrigt, 20 läsare totalt
åh, jag var på en så sjukt bra föreläsning idag på biblioteket tillsammans med solhaga-personalen. barnen hade studiedag och därför fick vi följa med, eftersom vår uppgift är att se vad lärarna gör även då de inte är tillsammans med barnen. så idag var det en föreläsningen om skrivandet som process som gällde. och jag blev så inspirerad!

när jag var mindre, dvs under i stort sett hela grundskolan, fullkomligt ÄLSKADE jag att skriva. jag skrev berättelser, sagor, påhittade faktaböcker, ja verkligen allt, allt, allt. olivia och jag skrev långa sagor ihop på datorn, de längsta är över 30 sidor långa (och absolut inte klara)!

men så kom jag till gymnasiet.. och därnågonstans på vägen försvann skrivglädjen. skolan blev överhuvudtaget bara ett nödvändigt ont i min värld. även i mina dagböcker här syns det hur jag gått från att skriva långt och intressant till korta, tråkiga inlägg. men så idag, under föreläsningen, kände jag mig helt uppfylld och kunde knappt sitta still för jag ville bara hemhemhem och SKRIVA! bokrecensioner, berättelser, dagböcker, allt! helt stört kändes det. men jag hoppas verkligen att det håller i sig och att jag får tillbaka min gamla skrivglädje, för den var faktiskt riktigt underbar att ha.



att glädjen att skriva kom tillbaka har självklart att göra med den underbara föreläsaren, men jag tror den förstärktes av föreläsningssalen. för i just det rummet har jag, för ca sju år sen, mottagit ett pris för min berättelse om trollkarlen sverker. jag vann i östergötland och den ställdes ut som bok nere på stora biblioteket (jag vet att jag säkert sagt det förut, men jag var så sjukt stolt över det här då jag vann och jag är det tamejfan fortfarande). jag har inte varit i det rummet sen dess, men det var i stort sett likadant möblerat och alla de känslorna som jag hade då; nervositeten, stoltheten och glädjen då prisutdelaren läste upp den bit ur boken som juryn tyckt särskilt mycket om, kunde jag fortfarande känna. jag kände mig som att jag gick i femman igen, och som att priset jag då fick var större än att få motta nobelpriset. åh, jag vill skriva böcker! :D

fan vad jagär inspirerad!!!!!!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0