vill man skriva blogg lite mer privat är det nog här man gör det. först hade jag tänkt att min blogg, amandahildur.blogg.se, skulle hålla sig rätt privat, men nu är den verkligen inte det. inte för att det är något dåligt, jag vill ju att folk ska läsa den! men det är liksom både klasskamrater, orienterare, gamla kompisar och nya kontakter som läser där. här är det inte lika många, för vilka vet att man har sin lunarstorm kvar liksom? här är det de gamla vanliga, som jag delade mitt liv med förr i tiden, och som jag nu också känner är de som jag endast vill ska kunna läsa just det här.
linköping ÄR en cirkus, det är så sant som det är sagt. folk hånglar hit och dit och det är drama och kalabalik och ena stunden är folk hur lyckliga som helst, och andra är dom ledsna. jag trivs, men samtidigt är det lite jobbigt. förhoppningsvis lägger det här sig så småningom, vi går ju trots allt i ettan och enligt faddrarna är det såhär det är. i början. till sist har alla hånglat med alla och då kan man slappna av och börja bli lite mer seriösa. eller nåt, haha. dock känner jag mig inte riktigt som en del i det här dramat, jag skulle säkert varit det om jag inte träffat crister. jag VAR med innan jag träffade crister. lite efter att jag träffade honom också, haha.
crister, ja.
jag vet inte om någon undrar, eller om folk redan listat ut saker och ting, eller hur mycket folk vet. men kort och gott kan jag säga att jag tycker om honom och att jag saknar honom! :) vi ses nog inte förrän nyår nu, men det är ju inte så långt kvar.. eller?
men fan för distansförhållanden. orkar jag med det igen? ja. såklart jag gör.
|
du o christer alltså, vad kul
höhö.