efter alla dessa kärleksförklaringar till en viss mr gillis kom jag att tänka på att jag kanske borde ge en annan snubbe lite attention också;
mr beck hansen.
hans musik är helt olik all annan jag nånsin hört och jag kan sitta och lyssna på hans låtar och helt plötsligt börja skratta rakt ut. han upphör aldrig att förvåna och gör precis vad han känner för stunden och just det gör mig så glad. inte är han sämre när han gör lugna låtar heller; sea change är kanske hans bästa skiva egentligen. allt, verkligen allt han tar sig för (förutom några spår på mellow gold som jag har lite svårt att lyssna in, men det kommer, jag lovar) blir så underbart bra.
egentligen är det nog rätt svårt att sätta fingret på min musiksmak. ola påstår att det inte går att gissa sig till ifall jag kommer gilla ett band eller inte för musiken jag gillar går inte att placera i nått fack. det är inte bara "garagerock" eller "indie" och det är bra. jag antar iofs att alla har det på samma sätt, det är inte ofta någon gillar endast och endast just en speciell sorts musik. och det är så det ska vara, man ska inte behöva känna sig tvingad att tycka något är dåligt eller att något är bättre. själv är jag rätt duktig på att kritisera andras musiksmak och jag hatar mig själv för det, min egen är verkligen inte bättre än någon annans. det är bara så att den är min och eftersom den är det känns den viktigast.
nu tror jag att jag har halkat ifrån ämnet lite granna, men grunden är fortfarande densamma ; bra musik som jag gillar. och jag antar att det är samma sak med min musiksmak. den halkar bort åt olika håll och armar spretar ut åt alla håll, men grunden är densamma. bra musik. som jag gillar.
bäst just nu: wolfmother. beck. gorillaz. och konstigt nog kent. jag hittar tillbaka till dom då och då och har himmelsk drog som favoritlåt några veckor. det är skönt.
(och självklart älskar jag white stripes just nu, men det gör jag alltid. de är alltid bäst.) |
