samtidigt tror jag att jag borde ta och skriva en bok. jag vill skriva en bok som ska vara likadan som high fidelity av nick hornby för det är världens bästa bok. eller, det kanske är onödigt att skriva en likadan eftersom det redan finns en, men jag ska iallafall skriva en sån. om musik. och kärlek. 

så här ska den börja:
"Min öde ö-lista över de mest minnesvärda separationerna genom tiderna, i kronologisk ordning:
1) Filip Dahlgren.... "

eller vänta nu. jag kan inte kalla min breaks för separationer, det låter allt för seriöst. jag borde nog bara skriva om de fem viktigaste pojkvännerna eller nått. eller kärleksskruvarna, för jag har inte haft fem seriösa pojkvänner. bara för att rob har haft tusen separationer så har inte jag det så jag skiter i att kopiera första stycket och hoppar direkt ner till uppräkningen av det som jag listat (vad var det nu jag skulle lista? just ja, alla mina kärleksbekymmer)

1. på dagarna brukade vi hålla till i skolan som låg ganska nära vårt hus. (okej, en kilometer ifrån). vi gick i fyran om jag inte misstar mig och jag tillbringade mer tid tillsammans med killarna än med tjejerna, mycket för att jag under en stor del av min uppväxt hävdade att tjejer var töntiga och killar coola, och att jag hellre skulle velat vara av det sistnämnda könet. (jag vet, något stod inte helt rätt till i min förvirrade mellanstadiehjärna, men eftersom det här är tänkt som en självbiografi så är det inte på tal om att börja fantisera ihop saker och ting) iallafall, en av dessa pojkar började konstigt nog hysa känslor för mig. ja, och vice versa. fråga mig inte hur, eftersom jag själv ville vara pojke, det skulle bara starta en skum gay-eller-inte-gay-diskussion angående mitt beteende som (hur gammal är man i fyran?) 11-åring. han gav mig ett hemligt brev där han frågade chans och jag vet inte hur han fick reda på vad jag svarade men efter den dagen var vi ihop. det skumma var att vi inte hade en aning om vad man gjorde när man var ett par. pussar och kramar var det inte på tal om, det blåvägrade jag och det visste han eftersom vi faktiskt var väldigt bra kompisar. jag tror faktiskt att vi egentligen fortsatte att bara vara vänner, ingen annan fick reda på något om det där med brevet. sen en dag fick jag en present. ett sånt där smycke som man delar med varandra när man är tillsammans, på det ena står det "love" och på det andra "you" och så har man halva var. våra var i guld och jag vågade inte ha på mig det. men jag behövde egentligen inte skämmas så mycket över det för dagen efter att han gett mig det kom klassens populäraste tjej och berättade för mig att min kille (som jag inte vill nämna vid namn eftersom detta kan bli ett problem vid bokens tryckning) inte ville ha mig längre, för han var kär i henne och hon var SÅÅ ledsen för det men kunde tyvärr inte göra något. och nu kommer det bästa. nu kommer det allra bästa. vet ni vad jag sa? jo, cool som jag var med kepsen bakofram kunde jag ju inte gärna börja gråta där mitt framför henne, trots att tårarna brände bakom ögonlocken. så jag kläckde ur mig, "äsch, jag har ju orienteringen" och spatserade därifrån med, vad jag vid det ögonblicket ansåg, stoltheten bevarad. 



vad tycker ni? borde jag inte göra mig jättebra i en bok med ett rött omslag där det stort står mitt namn och mitt klatchiga boknamn, tillsammans med en bild på en vinylskiva och nere i hörnet fem aftonbladetplus och texten "den är inte bara sanslöst rolig, utan även trösterik och tankeväckande. läs den!!!!!" eller oj. nu blev det för mycket high fidelity igen. men något i den stilen? 
jag ska fortsätta fundera på det här med min bok och när jag skrivit ner resten så ska ni få nöjet att läsa det också. jag förstår att ni redan nu suktar efter fortsättningen på det spännande avsnitt jag publicerat.

japp. för att återgå till verkligheten så har jag inget mer att tillägga mer än att den här datorn är mongo, mitt huvud gör ont och hjärtat också tror jag. men det är sånt som jag är duktig på att förtränga, ibland genom att försöka skriva nån bok över andra jobbiga stunder och ibland genom att bara tänka på annat som tillexempel orientering. 

klart slut.