hildurunderstreckwow

hjsdhanncxcklsadh vad jag haaatar sånt här! att komma till lektionen och inse att vi inte har nån. jag stod där utanför klassrummet i all min ensamhet och väntade på läraren. jag fattade ju såklart att jag missat nått, men kunde inte sätta fingret på vad, riktigt. och så kommer han där, lärarn min, och utbrister "men amanda lilla, vad gör DU här?" det visade sig alltså att vi, på förra lektionen, bestämt att vi inte orkade ha nån lektion idag. först tänkte jag att det var för att jag skolkade från förra lektionen och jag missat det hela, men jag VAR på förra lektionen! åh damn. hur kan en sån som jag missa att det är ledigt? det brukar ju vara det enda jag snappar upp på lektionerna :/

så, alltså, vi börjar igen.. tjugo i tio. usch, jag vill bara gråta, jag orkar inte med sånt här nu [sentimentala klubben.. nån som vill ansöka om medlemsskap?]. jag funderade först på att åka hem, hem till varma sköna sängen och chokladen och téet och sims, men nä, åker jag hem så kommer jag inte åka tillbaka igen, det är ett som är ganska säkert. och jag får inte missa alla lektioner vi har idag, för det skulle inte se bra ut på min frånvarosammanställning som redan är övertrasserad. fast, egentligen, vi ska lyssna på redovisningar på svenskan, ha redskap på idrotten (mellanstadievarning!), jobba med eget arbete på samhällen och typ.. ja, det var allt. men jag har matte idag, den får jag inte missa.

åh, vilket OERHÖRT roligt och intressant inlägg, jag förstår att det kommer beröra alla läsare ända in i djupet av hjärtat.. och så. men jag skriver mest för att fördriva tiden. imorrn ska jag inte behöva gå på första lektionen! det är livet skyldigt mig.


mamaaaah :(







förut kunde jag längta tills efter gymnasiet.. hur vi ska flytta ihop och allt. en gång bestämde vi vilken hund vi ska ha, när vi ska förlova oss, när vi ska gifta oss, vad vi ska ha på oss på bröllopet, hur många barn vi ska ha.. ja, vi satt och fantiserade om allt och det kändes, faktiskt, som att, ja, så här kommer kanske mitt liv att bli. jag vågade se framåt. men efter det som hände, så vågar jag inte det längre. jag.. är bara rädd att det ska ta slut. för att han ska säga sådär igen. det kan komma vilken dag som helst, any time, och det är verkligen inte självklart att det för alltid kommer att vara vi. jag är glad så länge vi har fått ännu en vecka tillsammans. det här är jobbigt. jag är inte lika glad längre, vågar inte prata om framtiden med honom, är inte säker på vad han tänker. och.. jag önskar att det var som förut.