hildurunderstreckwow

Jabbadabbadooo. Idag har jag egentligen ingenting att skriva, med tanke på att jag typ just klivit upp ur sängen. Eller, frukost har jag hunnit äta också, och så har jag läst en hejdundrande massa dagböcker, typ alla dom jag missat att läsa de senaste dagarna. Och det är en liten speciell upplevelse, det där med att läsa dagböcker. En enda godisblandning av känslor. Ena sekunden blir man jätteglad, sen kanske det övergår det till ledsamhet eller förvirring, nån person går just igenom något som man själv gått igenom och därför har man fet förståelse, någon annan har problem som jag inte ens kan föreställa mig, och någon lever bara på normalt. Någon skriver väldigt fina dikter som jag kan sitta i en halvtimma och bara läsa om och om igen. Någon skriver nästan aldrig, men när den gör det blir man alldeles jätteglad. Och så vidare.. Dagböcker är som sagt en speciell upplevelse. En upplevelse jag tycker om. Oftast.

Jaja, låt oss övergå till frågan: Varför sitter jag här?
Jo, det ska jag tala om. Det är nämligen så att Folkungaskolan har friluftsdag idag, och Laden sa att vi fick bestämma själva vad vi ville göra. Så jag hade bestämt mig för att dra ett träningspass här hemma i Linghems ”skogar”. MEN så vaknar jag med världens mest igenslemmade hals, knappt kapabel till att få fram ljud. Hilviti! Så jag tar mig nog en promenad istället, ner till Himnavägen 22 och hälsar på farmor & farfar. Mys :)

Jag fryser heeela dagarna! På mitt rum är det iskallt, jag lovar, iiiskallt! Kan bero på att isoleringen i min vänstra kortvägg är kaputt, och det är (numera) DÄR jag har sängen. Brrr. Samtidigt som jag varje kväll stänger dörren när jag pratar med Filip, och somnar sedan med stängd dörr, vilket medför att det är ca - 800 grader när jag vaknar. Inte riktigt kanske, men det är inte långt ifrån. Inatt var det verkligen värst! Jag frös hela natten, kunde knappt sova, TUR att det är ”ledigt” idag. Och här i källaren, vid datorn (där jag tillbringar.. ganska.. mycket tid) är det också runt 800 grader minus. Händerna är ständigt kalla som isbitar, likaså min nääsa.

Men i helgen kommer Filip, och då blir jag varm, det blir man i hans närvaro, och så får man hålla i hans händer, och då blir mina händer varma också :)

Jaaa min favoritlåt med Libetines fanns nerladdningsbar! Guusågött.
The Libertines - Boys In The Band

You walk like you never seen the light
you walk in like it every night
but I never saw you dance and I never heard you sing
so how could it mean a single thing?