| Jag är trött på ensamma nätter nu. Vill inte längre vakna med föraningar om att något är fel och förvirrat undra varför inte amanda ligger bredvid. Inte sakna mer. Visst är det bra att längta då och då men att bara minnas hur hennes hår luktar, bara föreställa sig hur hennes kropp passar med min och enbart tänka mig hur hennes leende får mig att le - det är inte ens i närheten av hur det är och kan vara. Tur då att jag får träffa henne imorgon och jag tänker inte bry mig om ifall regnet öser ner när vi åker ut i skärgården, jag kommer vara nöjd. |
