för att ta allt från början:
igårkväll ungefär klockan tio ringde en skräckslagen och chockad julia till mig och skrek att mamma och pappa var tvugna att åka till himnafjället direkt. josefina hade "ont i ryggen" och jag försökte få ur henne vad som hänt eller varför men det enda julia fick fram var "den.. den rullade bara! den rullade!!"
så mamma och pappa cyklade iväg.
ungefär tjugo minuter senare kom pappa hem för att hämta bilen och om jag varit orolig innan så var det inget gentemot det jag blev då. men kalle lugnade mig och sa, att om det varit riktigt allvarligt så skulle han inte hämtat bilen, han skulle ringt efter en ambulans istället. så jag lugnade ner mig lite och insåg faktiskt logiken i det hela.
men en timme efter det kommer bilen hem igen - utan pappa och josefina. josefina hade trots allt varit tvungen att åka ambulans och jag visste fortfarande inte vad som hänt. efter att jag tröstat en livrädd julia ("hon kommer hamna i rullstol!!! hon kommer aldrig mer kunna gå!!") berättade mamma äntligen. julia, josefina och två kompisar hade lekt med en sån där höbal; josefina hade stått ovanpå medan de tre andra knuffade på. men det som först var en rolig lek blev snart stort allvar; höbalen började rulla nerför en backe och josefina klarade inte av att hålla sig kvar på den. hon ramlade av och började skratta - tills hon fick syn på att ensilagebalen var på väg rakt mot henne. på något sätt lyckades hon hindra den från att rulla över hela henne ("hon hade änglavakt", sa en av läkarna på sjukhuset sen). hon hörde hur det knakade "nånstans i ryggen" och bara skrek rakt ut av smärta.
klockan tolv igårkväll visste vi fortfarande inte vad som hade hänt; josefina låg på akuten och väntade på att röntgas. man hade kontrollerat att det inte var något fel på ryggen och hon var inte förlamad på något sätt. de antog att det inte var något fel, att hon bara blivit svårt chockad och fått lite blåmärken. men josefina fortsatte klaga på att hon hade ont i ländryggen och runt rumpan. läkarna trodde att det berodde på att hon legat på en hård madrass alltförlänge och väntade med att kolla saken närmare.
så imorse blev jag väckt av mamma som berättade att vi var tvugna att åka in till sjukhuset för att lösa av pappa, och att josefina blivit röntgad under natten och att det visat sig att hon hade sprickor i bäckenet. vi kastade snabbt i oss frukosten och gav oss iväg. när vi kom fram låg josefina och grät medans några doktorer klämde på henne och diskuterade huruvida hon skulle behöva opereras eller ej. det behövde hon som tur inte, men de berättade också att det inte bara var sprickor utan helt avbrutet på två ställen och att hon skulle behöva stanna på sjukhuset i minst en vecka.
ja, och sen åkte mamma för att jobba och pappa hem för att sova. så jag har varit på sjukhuset med josefina hela dagen. det har varit så hemskt att se hur dåligt hon mår, hon kan knappt röra sig och så kräktes hon flera gånger för att smärtan är för stark. hon kan inte kissa själv och får inte ner någon mat. jag kom hem sju ikväll, när mamma bytte av mig, och ska tillbaka klockan halv åtta imorn.
gumman :(
men nu är jag hemma och ska snart sova för annars orkar jag inte upp imorn. jag tycker det är rätt läskigt med sjukhus. men vem tycker inte det? puss vi hörs imorn. |
