anita blev glad två gånger:
först blev hon glad när vi kom,
och sen blev hon glad när vi gick
mm faktiskt. skönt att kunna glädja någon twice ;) och det är ju skönt att hon inte direkt sitter och tjuter ihjäl sig när vi rest därifrån.
jo såhäräreva, om vi nu ska ta allt i kronologisk ordning:
femdagars är liksom avverkat nu och därmed sommarens fetinghöjdpunkt. fast frågan är om det är lika mycket höjdpunkt nu för tiden som det var long time ago, typ 2002 i skövde och 2003 i uddevalla.. och jag tror svaret på den frågan är nej, för dessa två nämnda femdagarsår är nog helt oslagbara, dom var bara sååå underbara.
MEN för att återgå till det HÄR året och oringen 2006 i HÄLSINGLAND:
torsdag 13/7
det var dagen då vi anlände till centralorten i mohed. mohed blev faktiskt under femdagarsveckan den andra största staden i hela hälaingland med över 30 000 invånare och vi orienterare bidrog med över hälften av den siffran!
vi bodde på ett flygfält, så alla bodde på samma stora camping liksom, och det hade både för och nackdelar. det var nära till allt och så, men sjukt svårt att hitta till folk och veta vart folk bodde!
- aha, vart bor ni då?
- dääär (pekar in i husvagnssmeten), typ i mitten nånstans
typ så var det. men det gick att leva med, jag visste liksom vart anna och emil bodde i allafall! :) men på torsdagen var det typ ingen som kommit upp än och det var fortfarande sprutt i vattenkranarna!
fredag 14/7
mjoo nu tror jag allt att det började strömma till lite medmänniskor därute på fältet. vi lånade träningskartor av familjen lindberg och åkte och tränade. dock hann inte julia och jag så långt innan hon började yra och springa fel och tappa bort ord. med andra ord; hon fick migrän! och det var lite av en katastrof med tanke på att hon dagen därpå skulle representera östergötland tillsammans med anna, johan och robban i milkostafetten på invigningen! shiiiit. och inte hade pappa eller dom andra kommit tillbaka till bilen heller, och sjäääälvklart hade pappa med sig bilnyckeln när han sprang, så vi fick inte tag på hennes tabletter i tid. så vi satt där utanför bilen, lutade mot ett däck, julia och jag. hon gråtandes för att hon hade så ont och jag med handen på hennes huvud (jag kunde verkligen inte förstå hur hon kunde ha så ONT där inne!)
vi for hem och bäddade ner henne (fortfarande med träningskläderna på) och hoppades att det skulle bli bättre..
lördag 15/7
... och det blev det! hon var visserligen tung i huvudet, men hon kunde springa! och fort gick det! dom blev faktiskt fyra tillslut. så ingen pallplats men nog en spännande tävling! sen minns jag inte så mycket mer från den här dagen. jag tror jag hängde med malin sofie och fredd och sen gick jag kanske och la mig eller nått.. :S
söndag 16/7
jamen på den här dagen började ju tävlingarna! första etappen och jag startade nångång vid nio. det gick inte så jääättebra, orkade inte springa alls (och det är helt sjukt för jag trodde att jag var BRA tränad!). blev hängd av en jävla finska som jag irriterade mig sööönder på (fast jag vet att man ska försöka att inte bry sig men det GICK inte att koncentrera sig!! det var så jävla uppenbart att tönten bara hängde på!) mm och så bommade vi, såklart. jag kunde inte tänka klart för jag var så rasande och hon orienterade ju inte för fem öre. tillsist hittade vi iallafall kontrollen och då hade vi kommit ifatt sofia carlsson också, så vi var värsta gänget som satte av mot femman (varav två orienterare och en tönt). men så delade vi upp oss; jag sprang stig runt och sofia försökte springa rakt igenom och då hängde finskan på henne istället! yeeeees! så jag sprang och sprang för att dom inte skulle komma ifatt och det gick rätt bra, jag hade 53 minuter tillsist och sofia 89 tror jag. dom bommade på raktigenomvägvalet ^^)
äsch nu orkar jag inte skriva mer på ett tag. jag återkommer senare tror jag.
en sak till ; jag har fått ett mail! <3 |
